ESSEF

ESSEF

Om bloggen

ESSEF (="SF") er en fællesblog om science fiction litteratur. Bloggen skrives af et (åbent) panel af danske science fiction fans. Vil du skrive med? Kontakt redaktøren på formand {at} sciencefiction . dk

Eurocon 2011

NyhederOprettet af Flemming R P Rasch tir, juni 21, 2011 16:24:56

Eurocon 2011 blev afholdt her i weekenden i Stockholm. Her er en kort første conrapport:

Det var en generelt meget vellykket con med et deltagerantal omtrent på niveau med den danske Eurocon i 2007, dvs. ret højt for en Eurocon. Programmæssigt var Eurocon 2011 mere eller mindre bygget op omkring de fire æresgæster, Ian McDonald og Elisabeth Bear (forfatter-æresgæster) og John-Henri Holmberg og Jukka Halme (kritiker/fan æresgæster). Hver af æresgæsterne var med i mindst ti programpunkter over de tre dage, hvilket nok var lidt i overkanten, men til gengæld var alle fire interessante at høre på, så for en der bare skulle sidde nede i salen og lytte var det ret vellykket, selv om det nok har været lidt stressende for æresgæsterne. Som en bonus havde de også fået fat i Charles Stross og hans gode ven finsk/skotske Hannu Rajaniemi. De svenske forfattere var det derimod ikke så nemt at få øje på, hvilket var lidt en skam, da man kunne have præsenteret dem for et bredt europæisk publikum. De var der, men når man skulle vælge mellem oplæsning af en relativ ukendt svensk forfatters tekster og et panel med nogle af de førende forfattere og skarpeste kritikere i genren, var det svært ikke at vælge sidstnævnte.

Der var fokuseret på litteraturen, med ikke så mange programpunkter om andre medier, kun nogle få filmforevisninger sent om aftenen og vistnok kun et enkelt programpunkt med videnskab. Der kørte omkring fire samtidige spor i omkring 12 timer lørdag og lidt kortere tid de andre dage, og der var der kun meget få tilfælde med overfyldte lokaler eller programpunkter der samlede under ti deltagere. For dem som ikke er så interesserede i litteratur, var der ikke så meget, men for en som mig der primært er interesseret i science fiction og primært litteratur, var der rigeligt med ting at lytte til hele tiden. Enkelte af panelerne led dog under at det ikke var tænkt godt nok igennem hvad diskussionen skulle handle om, så det blev ved lidt udveksling af velkendte synspunkter.

Hvis jeg skal opsummere Eurocon 2011 ganske kort, så var et af de gennemgående temaer i diskussionerne science fiction og dens fandom i fortiden og fremtiden. John-Henri Holmbergs synspunkt var at science fiction er en ganske speciel genre, fordi den udtrykker oplysningens ideer, og den har rigtig mange gode bøger bag sig, men er en uddøende genre og dens fans vil uddø med den. Ian McDonald anerkendte at science fiction har problemer, men mente at de kan overvindes og at balancen mellem de tre genrer sf, fantasy og horror igen vil tippe til sfs fordel. Elisabeth Bear ville gerne helt af med genre-skel – vi er alle fans af det fantastiske og skulle gerne kunne enes i den samme fandom. Finske Jukka Halme havde vist ikke noget at tilføje til den diskussion, men set fra Finlands synspunkt er fandom ikke noget man bekymrer sig om, med en årlig con der er flere gange større end en stor Eurocon. Det indebærer så at man tager de knap så litterære anime/manga-fans med. Hvis Finlands måde at gøre tingene på er fremtidens, så har Holmberg måske ret i at fandom, som den var da han var ung fan, vil forsvinde, men der vil komme en ny type fans til at erstatte dem. Måske (det er mit gæt) ikke vokset op med en kost af science fiction-bøger, men med film, spil og tegneserier, der så senere kan føre til at de også interesserer sig for litteratur.

Den praktiske afvikling af Eurocon fungerede nærmest perfekt. Programmet var oppe på hjemmesiden i meget god tid, og der var meget få ændringer i det. Ingen programpunkter fik lov at køre for meget over tiden, der blev ryddet pænt op under hele connen og baren var velforsynet og billig. Man skulle gå et stykke efter maden, specielt hvis det ikke skulle være fastfood, og toiletforholdene var lidt trange til de mange mennesker, men det gik alligevel. Alt i alt en glimrende oplevelse, som jeg kan anbefale, hvis ikke det var fordi det var et engangs-arrangement. Men måske Norge nu vil prøve at overgå Sverige (og os) og byde på en Eurocon i nær fremtid eller måske Sverige vil byde på en Worldcon? 2018 er vist stadig uden bud…

  • Kommentarer(0)//essef.sciencefiction.dk/#post75

Worldcon 2014 – Vi vil have den til London!

NyhederOprettet af Knud Larn ons, august 11, 2010 13:53:46

Hvert år stemmer fans fra hele kloden om hvor den kommende Worldcon skal afholdes. Som regel stemmer man om den con der skal komme om to år. Det er klart at der i afstemningsåret dukker en række bud op (seriøse OG useriøse – det er jo fandom!), men som regel er der et par bud som kommer i rigtig god tid, netop for at vise seriøsitet og engagement. London 2014 er et sådant tidligt og solidt bud, som vi i Norden bør sætte meget ind på at støtte op om. Vi har jo en åbenlys interesse i at Worldcon placeres tæt på os og ikke i USA eller Sydamerika fx

Jeg deltog selv i Worldcon da den sidste gang var på de britiske øer, Glasgow 2005, og det var den mest fantastiske convention jeg til dato har været på. Både som samler, som kritiker, som bog- og filmfan, som fanzineudgiver, og som Science Fiction Fan var det en ultimativ oplevelse. Jeg kom hjem med et meget bredere billede af Fandom, stakkevis af andres fanzines, og 14 kasser bøger og magasiner til samlingen. Jeg kom også hjem med et fantastisk netværk af andre fans med samme interesse som mig i genren, som jeg stadig skriver med, og jeg kom hjem med en forrygende energi til fortsat fandom arbejde. Uden Worldcon havde jeg ikke haft kræfterne ELLER kontakterne til at være programkoordinator for EUROCON 2007 i København. Jeg har ikke været af sted senere, for selv om Japan, Canada, Australien, etc. er spændende lande at besøge go møde science fiction fans i, så er det for langt væk, for dyrt at komme dertil. Også derfor håber jeg meget på London 2014!

Som nævnt er det ikke første gang briterne har stået for en (succesfuld) Worldcon. I 1957, 1979, 1987, 1995, og 2005 lå Worldcon her. Det kan altså det der med en Worldcon, briterne! Men siden 1957, hvor 268 fans forsamlede sig til Worldcon i London, har den ikke været i selve London. Dét vil briterne meget gerne ændre på med London 2014!

Det første bud blev officielt givet i årdette års Eastercon. Som der jo også ER skrevet om på flere blogs og fora efter Eastercon.

Det er ideen at London 2014 skal holdes i en helt ny kongresbygning, placeret i Londons gamle pakhusområde. Faktisk næsten præcist på nul-linien mellem den østlige og den vestlige halvkugle (længdegrad 0), helt ned til Themsen. Se billedet øverst. Det er et stort sted med masser af plads. Se evt mere på kongresbygningens hjemmeside. Lige ved siden bygningen af ligger en række gode hoteller og har sin egen togforbindelse (Lightrail, set I filmen 28 Weeks Later). Og går man over Themsen på den nærliggende gangbro kommer man direkte ind I et område med billige restauranter og overnatningsmuligheder.

Det er forventingen at London 2014 vil kunne samle omkring 6.000 science fiction fans, og det betyder mellem 15 og 20 samtidige programspor – i FEM DAGE! Arrangørerne har desuden åbnet op for at hvert deltagende land kan få sine egne programpunkter lagt ind i hovedprogrammet - hvis man ønsker dette… Oveni dette massive program, der inkluderer et filmprogram, kommer så salgsboderne (som er massive på en Worldcon), et omfattende kunstudstilling, fan udstillingsområder, og mere afslappende områder (I 2005 var der feks et fanzine-reading-room med tusindvis af fanzines man kunne bladre i). Informationer vil følge efterhånden som vi kommer nærmere på hjemmesiden.

Hvis London 2014 vinder buddet ved aftemningen I 2012, bliver dette formentlig også årets Eurocon. Eurocon/Worldcon nyheder bliver postet på Concatenations nyhedsside. Der er endda en lille YouTube reklame video her.

SÅ: Støt op om London 2014, meld dig ind via hjemmesiden, fortæl alle dine venner at DU er der i 2014 og at de også burde tage med, del YouTubeVideoen med alle du kender – og begynd at tænke over om ikke du har en ide til hvad Danmark kunne have af programpunkter på denne unikke science fiction festival! For det er jo også et unikt reklamevindue for danske science fiction fans og kritikere/ forfattere/ filmskabere/ tegnere/ musikere/ kunstnere at blive præsenteret her!

  • Kommentarer(1)//essef.sciencefiction.dk/#post65

Bibliotekspenge 2010!

NyhederOprettet af Knud Larn ons, juni 30, 2010 16:09:35

Så er Statens årlige popularitetsbonus blevet uddelt til de danske forfattere og oversættere.

Bibliotekspengene uddeles i takt med det indkøb og udlån der er på landets biblioteker af forfatternes og oversætterens bøger. Det er derfor altid interessant at se hvem det er som får mest (=er mest læste), og hvor meget de så får hvert år for deres ofte mangeårige store indsats for litteraturen herhjemme.

På den generelle topliste ses flere genreforfattere, ikke mindst Dennis Jürgensen der modtager 563.780,32 kr, Josefine Ottesen som modtager 505.770,19 kr og Lene Kaaberbøl der modtager 471.759,63 kr. En god runner-up er flittige og allestedsnærværende Niels Søndergaard der opnår 281.785,70 kr.

Ser vi på ”vore egne” forfattere og formidlere, så er topscorer den hårdtarbejdende Stig W Jørgensen der modtager 30.787,26 kr i årsbonus fra Staten, Niels Dalgaard - der om nogen har været myreflittig igennem et par årtier - modtager 18.598,22 kr, Klaus Æ. Mogensen modtager 7.796,22 kr, og Klaus Johansen, der trods en stor produktion men som nu har været inaktiv i længere tid, ender nede på 2.477,66 kr.

Sætter vi så dette ift de der har valgt andre græsgange – f.eks. som lønslaver i det private erhvervsliv – så er disse bonussatser jo kke noget at råbe hurra for. De store bonusser dér er omkring 100 millioner kr årligt, og selv de småfolk som man aldrig hører om, ja slet ikke bemærker i toget overfor een, ligger over 50.000 kr mærket.

Samlet set uddeles omkring 150 millioner kr af Staten til hen ved 30.000 litterært producerende personer. Altså et mikroskopisk antal ift det antal på det private arbejdsmarked der modtager årsbonus, og altså samlet set det som blot en enkelt bankdirektør får i årsbonus.

Jo, griskheden har fortsat gode kår i Danmark, og mens alle andre synspunkter bestemt tåles og har sine reguleringer, som f.eks. bibliotekspengene, så støttes de reelt kun på skrømt…

Lad os begynde med at gange biblioteksbeløbene med 10, og hente pengene hjem med en mikroskopisk ekstraskat på specifikt bonusudbetalinger. De penge der så skal bruges (1,5 milliarder kr) - hvis de fordeles som en promille af de nuværende private bonusser - vil sikkert ikke engang blive opdaget af folk...

  • Kommentarer(1)//essef.sciencefiction.dk/#post63

ÅCON-RAPPORT 2010, Part 3 af 3

NyhederOprettet af Knud Larn tir, maj 18, 2010 12:48:09


Under hedersgästintervjun klassificerade Geoff Ryman hjälpsamt nog sina böcker.

"Om du vill skratta, läs 253. Om du vill ha en bok att ge till nya läsare, välj Air. Om du vill börja gråta och inte är rädd för infodumpar, läs Child Garden. Den är bäst." Eller så kan du vänta på hans nästa bok. Den beskrevs som "Dr Who meets Dracula".



Något som inte togs upp på hedersgästintervjun var Geoffs manifest om "mundane sf". Han tycker att det är fusk med aliens, FTL-resor, parallella världar och så vidare, och tycker i stället att man ska
skriva om en trovärdig framtid som håller sig inom vårt solsystem. Mundane sf är tydligen ungefär samma sak som hård sf, fast utan infodumpar. Detta behandlades i en alldeles egen panel, där jag av en ganska outgrundlig anledning hade placerats mitt emellan Geoff och Markku Soikkeli, en finsk författare, kritiker och litteraturforskare. Av någon anledning fick jag känslan av att jag
liksom befann mig i fel viktklass. Tja, det var en intressant panel, även om jag kanske inte utstrålade det där bländande skenet av expertis som det skulle vara trevligt att vara omgiven av någon gång.


Som hämnd kidnappades jag in i en annan panel senare på kvällen där jag fick diskutera one-hit wonders, more-than-one-hit wonders och böcker som borde ha varit one-hit wonders men tyvärr inte var det. Det var roligare. Geoff Ryman satt i publiken den här gången, vilket inte hindrade honom från att besvara en av mina entusiastiska utläggningar med tråkiga fakta som fullständigt motbevisade min teori. Hrmpf. Efter panelen kom han fram till mig med en lätt ångerfull uppsyn och hoppades att jag inte hade knäckts totalt av att han hade antytt att jag hade lite (okej då, helt och hållet) fel. Tja, om jag skulle få dåligt självförtroende av att ha fel offentligt skulle jag... ha kroniskt dåligt självförtroende. Och det skulle vara dåligt. Särskilt ur min synvinkel, det vill säga inifrån mig.


Vi teleporterades på något sätt till baren och jag fick bland mycket annat veta att Clarion-workshops är ännu effektivare än jag trodde. Tydligen fungerar de faktiskt -- så många kursdeltagare får sina verk publicerade att en ny författare uppmanas att nämna att han har gått på en sådan kurs när han skickar in manuskript. Coolt.


"När en dörr stängs öppnas en annan" lyder ett gammalt ordspråk, och det stämmer på Åcon också. När baren stängde öppnade Hanna och Johan Jönsson dörrarna till det till detta avsedda hotellrummet. Att sitta i en säng och prata med konstiga människor är bland det roligaste man
kan göra på Åland med kläderna på, som någon uttryckte det. Eventuella citat från det här rummet bör nog, vid närmare eftertanke, censureras bort från googlingsbara listor. Särskilt citat som har med hedersgästvoyerismtävlingar att göra.



Lennart Jansson åkte bil till Åland. Jag misstänker att det var en färja inblandad i något steg på vägen, men resultatet blev i alla fall att Alvarfonden (det vill säga Johan Anglemark) sålde böcker
under kongressen. Bokförsäljningar är bra. De leder till bokdiskussioner, och okrekommendationer, och framför allt bokinköp.


De leder också till att folk köper böcker för sina pengar i stället för att lägga dem på euroconmedlemskap, vilket är en sämre sak, speciellt om man försöker sälja euroconmedlemskap till dem. Eller så är "Jovisst är jag intresserad, men jag har inga kontanter just nu. Fråga mig senare" kongressbesöksmotsvarigheten till "Date på onsdag? Nej, jag måste dammsuga mina krukväxter då. Kanske en annan gång." Ja, ja. Det kommer i alla fall att bli ett äkta Åconroomparty på Eurocon 2011 [Anmäl dig på http://www.eurocon2011.se. Gör det nu!]. Och en majoritet av hedersgästerna har varit med om Åconer. Bara en sådan sak borde vara ett skäl att bli medlem.



Färjan tillbaka var färgkodad så att vi skulle kunna hitta till hytten. Det var ganska sött. I övrigt innehöll den en buffé, några koppar kaffe och ett bevis för att man kan sova ganska bekvämt
sittande i en stol.


- Sten

  • Kommentarer(0)//essef.sciencefiction.dk/#post60

ÅCON-RAPPORT 2010, Part 2 af 3

NyhederOprettet af Knud Larn tir, maj 18, 2010 12:47:01

Fredagens program började i vanlig åconstil omkring klockan 13, så det fanns gott om tid att vandra omkring på ön och hitta två cacher till. Detta hade den intressanta bieffekten att Dessy och jag virrade omkring (ja, jag kan virra bort mig även om jag har en GPS-enhet i handen. Sluta fnissa. Åtminstone vet jag på metern när *var* jag är vilse!) åt ett håll jag aldrig har varit förut. Där min karta tyckte att det skulle vara skog var det i själva verket en sådan där plats som karuseller kommer till när de har dött. Varför finns det en nöjesparkkyrkogård på ett berg i Mariehamn? Det finns såvitt jag vet inte någon nöjespark. Mystiskt. Ray Bradbury skulle omedelbart ha satt sig ned och skrivit en novell om detta, men jag är inte Ray Bradbury, så jag fortsatte i stället glatt framåt. En bra sak med öar som jag aldrig riktigt uppskattar förrän jag har gått vilse på en ö är att det inte går att gå särskilt mycket vilse på en ö. Förr eller senare är hela ens omgivning full med vatten, och då vet man att ön är slut. Dessutom var vi, som sagt, inte vilse. Så det så.


Vi var tillbaka i kongresslokalen lagom till klockan två, då programmet hade kommit in på en diskussion om fans och fandom och varför vi är fans och sådana där saker. I panelen var Uppsala- och Jyväskyläfandom representerade, och de försökte bland annat reda ut huruvida fandom är en plats eller en folkstam. Jag drog mig till minnes den konstiga portugisen som en gång gjorde en serie intervjuer med mig och ett gäng andra fans på en pub i Dublin och därefter publicerade en uppsats som slog fast att vi var postmodernister. Den här panelen var dock mer sansade och världen blev sådär lugnande förutsägbar när samtalet gled in på Internet och dagens unga fans och vart fandom är på väg och så vidare.


Efter en kort matpaus var det dags för en utflykt till Amorina Chocolaterie för chokladprovning. Mm. Det här stället [Strandgatan 8] utgör alldeles ensamt en anledning att åka till Åland, speciellt om det
råkar vara en kongress i närheten. Man vet att ett chocolateri är ett bra ställe när någon i sällskapet hoppar över en chokladbit för att den innehåller mjölkchoklad och får reaktionen "Vi har tabletter mot laktosintolerans, vill du ha ett par stycken?"


Mercedes Urbano-Winquist, som tillsammans med sin man driver chokladcaféet, utformar praliner genom att hitta bra choklad och försöker sedan hitta en fyllning som passar ihop med den smaken. Det märks, hennes praliner smakar i första hand god choklad och i andra hand fyllning. Detta är en bra sak. Den allra bästa pralinen var följaktligen en chokladbit med enbart chokladganache (och spridda bitar med krossade kakaobönor ovanpå). Och så upptäckte jag att Amedeis I Cru Grenada är en alldeles jättefantastiskt god choklad om man vill äta en 70-procentig choklad som inte är särskilt stark, ens för att vara 70%, men som faktiskt smakar förvånansvärt mycket choklad. Och så slutar den plötsligt smaka choklad. Och sedan börjar den smaka choklad igen, ungefär som en kamouflageklädd pirat som kommer tillbaka för en andra plundring precis när man tror att han
har försvunnit i horisonten. Fast utan pirater. Hm. Mm. Den hamnar definitivt på min topplista över choklad jag blir glad av att äta.


Mercedes tycker om att prata om choklad. Detta kan ju förstås inte på något sätt betraktas som något dåligt, särskilt när hon fortsatte bjuda på praliner (den med ingefära rekommenderas. Fast det är ju åandrasidan svårt att misslyckas med att göra en god kombination av ingefära och choklad. Ingefära är nästan alltid en bra kombination.), men det ledde till att vi missade paneldiskussionen om vilka böcker som motsvarar vilka ölsorter, eller vad det var. Den hade säkert varit intressant. Det enda jag vet om den panelen är att den var orsak till att en anonym linköpingsfan tydligen bar med sig ett halvdussin ölflaskor till Mariehamn av misstag.


I baren fick jag i stället veta att ölentusiaster går omkring och bär på laserpekare, så att de kan lysa igenom ölen och på så sätt få veta något viktigt om dess kvalitet. Det har ingenting att göra med Beer's Law, förutom att den faktiskt gäller när man lyser med en laser genom en öl. Äntligen har jag alltså någon användning för mina 200 mW-laserpekare jag köpte på rent trots när det verkade som om de skulle förbjudas. Man kan smälla ballonger, vara lite lätt rebellisk mot vuxenvärlden
*och* analysera öl! Det är lite science fiction-artat. Lite.


["Also, all Finland-Swedes are bloodsuckers."
- Anonym åconmedlem beskriver finsk inrikespolitik.]


Jukka Halmes frågesport var lika bisarr och underhållande som den brukar vara. Den är svår att beskriva, men han har lovat att hålla i en frågesport på Eurocon 2011, så nu finns det ingen anledning att inte komma dit! [3]


Plötsligt befann jag mig på ett roomparty vars tema var en flaska sprit. Detta kan tyckas som överflödig information, men det var en väldigt söt flaska. Den var oerhört rosa. Och hade texten "only for women" på sig.



["It tastes... special."
"It is pure evil."
"Yes, that's what I said!"
- Åcondeltagare dricker rosa sprit]



Jag stannade inte särskilt länge, så det hände nog roliga saker när beundrandet av flaskan hade upphört. Det blev i alla fall lördag.

  • Kommentarer(0)//essef.sciencefiction.dk/#post59
« ForrigeNæste »